På spaning i gräset

Katt på jakt

Eld och lågor

I natt brann det i soprummet på gården igen.

Kometen och nebulosan

Vi går snabbt mot ljusare tider. Det är mycket tråkigt. Jag hoppades kunna uppdatera utrustningen förra veckan när vädret var bra, min teleskopmotor för 375 kronor orkar inte så mycket som jag hade önskat längre. Monteringen jag fått upp ögonen för är dock slut på lagret och väntas komma in lagom tills säsongen är över. Bättre astrobilder får nog vänta till hösten, men en halvtaskig bild på en nebulosa och en ganska dålig (men min första) bild på en komet är väl kanske bättre än inga bilder alls.

Orionnebulosan (M42). De mörka banden som sträcker sig diagonalt över bilden är trädgrenar som skymde sikten när Orion smög ner under horisonten.

C/2014 Q2 Lovejoy. Den gröna kometen syntes som bäst i januari, men då missade jag den. Förra helgen var den lätt att hitta då den passerade stjärnan Ruchbah i Cassiopeja (nere till vänster i bild). C/2014 Q2 beräknas återkomma om ungefär 8 000 år.

Ekorre

Solförmörkelse

Det såg ut att bli en besvikelse. En tätt matta av såväl moln som dis vilade i vanlig ordning över Göteborg, och det halvdussin av oss som arbetade på Slottsskogsobservatoriet var inställda på att varken vi eller de sju-åtta dussin besökare som dykt upp skulle få se någon solförmörkelse. Men efter två timmar dök en kortvarig glugg upp bland molnen, och under några sekunder kunde man skymta en halvmåneformad och suddig sol vars sken nätt och jämnt lyckades tränga igenom det tjocka diset.

Solförmörkelsen ca klockan 11:34

Sedan kom regnet. Jag var nöjd med att ha hunnit se solförmörkelsen under en kort stund, och att dessutom få en halvtaskig bild var mer än vad jag räknat med. Men så hände något som verkligen inte hör till vanligheterna i Göteborg, staden som vädergudarna glömde. Molnen lättade och solen gick att skymta igen. Det tjocka diset gjorde dessutom att man kunde titta för blotta ögat, och pöbeln kunde få lite valuta för sin femtiolapp till inträdet. Sedan lättade molnen ännu mer, och till slut lyste solen så starkt att den gick att projicera med teleskopen. Visserligen var förmörkelsen snart över, men personligen tycker jag inte det är någon större skillnad i upplevelse mellan en partiell solförmörkelse på 80% och en på 20%, Pac-Man som Pac-Man. Jag betraktar förmiddagen som lyckad, och börjar tålmodigt min väntan på den ringformiga solförmörkelsen 2039.

Solförmörkelsen ca klockan 11:56

En mulen natt natt natt

Det var klart i öster, det var klart i väster. Det var klart i söder och det var klart i zenit. I norr däremot låg molnen tätt under hela natten, och halva natten därefter. När jag hämtade min frostbitna kamera ute på hygget under den klara morgonen uppdagades det att batterierna hade dött innan molntäcket lättade. Min första norrskensbild får vänta lite till, men kanske tittar solen fram under förmörkelsen imorgon.

Vårsång

Koltrasten sjunger i skymningen