Hålan

En solstorm av klass G3 orsakade norrsken igår natt. Med ett KP-index på 7 skulle gått att se ända nere i Skåne, teoretiskt sett till och med i norra Tyskland. Tyvärr bor jag dock på den svenska västkusten, och där kan man oftast inte se någonting alls annat än ett tjockt gult molntäcke, upplyst av miljontals onödiga lampor som lyser uppåt istället för neråt. Ett försök gjordes dock att åka ut till Risveden utanför Skepplanda, men även om den närmsta byn heter "Hålan" och ligger flera kilometer bort var ljusföroreningarna likväl påtagliga. Molnen likaså. Det ska bli norrsken igen under nyårsnatten, men mina förhoppningar om att få se något är små.

Även längs den lilla vägen mellan Hålan och Kvarnabo är himlen ljusförorenad, och vädret lämnade mycket övrigt att önska.

När molnen till slut började skingra sig hade norrskenet avtagit, och till råga på allt hade jag lyckats peta på fokusringen så att stjärnorna blev blaffor istället för prickar. Nästa år ska jag bli bättre på det här.

Orionnebulosan

Vädret var inte det bästa, och de flesta exponeringar hamnade i papperskorgen. Men det var ett första försök på Orionnebulosan med nya teleskopmonteringen, och det blev bättre än tidigare bilder i alla fall. Förhoppningsvis blir de än bättre i framtiden.

Orionnebulosan (M42), en av de mer magnifika nebulosorna som kan observeras från norra halvklotet.

Geminiderna

Årets bästa meteorsvärm var i år ganska misslyckad. Åtminstone var vädret ganska misslyckat. Några enstaka stjärnfall fastnade dock på bild innan molnen började svepa in över himlen.

Geminid i skymningen. Nedan en time lapse med halvdåligt väder.

På väg genom livet

Orion över vägen

På muren

På muren vid Askums kyrkogård satt en katt och vaktade gravarna.

Solnedgång vid Heestrand

Tjurpannan

Det var kallt och blåsigt, men väl värt ett besök. Tjurpannan i Bohuslän är med sitt väderexponerade läge en av de mest fruktade sjöpassagerna, och mången fartyg har förlist här genom åren.

Ute bland klipporna står den här lilla ensliga sjöboden, kallad Enslingen.

Landskapsbilden i den här delen av landet är kantad av fiskeredskap.

En mås satt på en klippa och funderade på tillvaron.

En fyr, en skarv och fyra måsar.

Stalaktiter av is skjuter ut ur berget.

Varm luft över vattenytan bryter ljuset och skapar illusionen av svävande berg.

En förfallen lada, tyvärr en ganska vanlig syn nu för tiden.

Hummertina i motljus.

Hunnebo klyfta

Iskrona

M45

Under nattens molnfria timmar riktade jag kameran mot Plejaderna i helgen. Resultatet blev bättre än förra gången jag fotograferade denna angenäma stjärnhop.

Plejaderna går upp mellan träden.

Att stjärnhopen bara är cirka 100 miljoner år gammal syns bland annat på den ungdomliga nebulositet som ligger kvar som slöjor runt flera av stjärnorna.

Korpens flykt

Mänsklig påverkan

Blåsigt

Kungen

Den är kanske det närmsta en kolibri vi har i våra trakter, kungsfågeln, som med en längd på ca 9 centimeter och en vikt på runt 5 gram är inte bara Sveriges utan Europas minsta fågel. Den ställer onekligen vissa krav på fotografen då den förutom att vara liten är snabb och oberäknelig. När den far runt som en studsboll mellan träden, ömsom högt i en trädtopp i starkt motljus och ömsom undangömd i en mörk och tät gran, blir annars så användbara funktioner på kameran såsom autofokus eller exponeringskompensation så gott som obrukbara. Det är roligt att försöka, men det är kungen som bestämmer hur bilderna blir.

Bland eklöven

Nötskrika

Nötväcka

M57

M57, aka Ringnebulosan, ser kanske liten ut på bilden men har en diameter på ungefär två ljusår. Dessutom ökar den med ungefär två-tre mil i sekunden, vilket från oss sett blir ungefär en bågsekund per århundrade.

Grå höst

Färgglad höst

Fåglar på en pinne

Blåmes

Talgoxe

Entita

Entitor

Nötskrika

Spökskog