Bastionsvandring – Göteborgs undre värld

Några bilder från en guidad tur bland de gamla skyddsrummen och gångarna under Pedagogen och Esperantoplatsen.

Norrsken mitt i stan!

 Jag visste att en CME var på väg mot jorden. På kvällen beslöt jag mig för att köra ut till en liten sjö i skogen en timma hemifrån för att titta, men det var tjockmulet överallt. Jag bestämde mig för att inte sova över där ute, utan köra hem istället. I stan var det klart väder, men när jag gick ut på balkongen som vetter åt norr såg jag först inget norrsken. Inte förrän jag vände och skulle in igen, och såg en stark ljusstrimma rakt till vänster om mig, jag hade norrskenet bakom mig! Från södra balkongen såg jag en stark aurora nästan rakt över huvudet. Strax därefter kunde jag knäppa några bilder från båda balkongerna. 

Norrsken från balkongen, mitt i ljusförorenade Göteborg. Kameran är riktad nästan rakt österut.

Göteborg är kraftigt ljusförorenat (Bortle 9), och nu är det dessutom så sent på våren att det aldrig blir astronomisk natt, solen nådde som lägst 14,4 grader under horisonten. Ljusmätaren visade på 17,65 att jämföra med 17,85 som min senaste mätning var för några veckor sedan (molnfri astronomisk natt utan måne). Jag undrar hur mycket av det som berodde på norrskenet. 

Norrsken från norra balkongen. Det var lite svårt att fota då vi har nätat in balkongen för katterna och stativet inte nådde över nätet, så jag fick liksom försöka trycka och hålla fast stativet mot balkongräcket för att få det stadigt. Det funkade hyfsat ändå.

Enligt prognoserna kan det mycket väl komma nytt norrsken inatt igen, i så fall hoppas jag att det är klart väder även utanför stan! Men det var ändå en himla tur att det var molnfritt i stan, det händer ändå inte jätteofta, och att det sammanföll med den största geomagnetiska stormen på nästan 20 år (G5). Nedan är en liten timelapse, tagen nästan rakt söderut (på den balkongen har vi ett litet bord som kameran kunde stå på).

Dubbelt dubbelt igen

I helgen kom jag äntligen iväg med teleskopet igen, det blir inte lika ofta nu när det inte har nån fast plats längre. Istället blev det till att åka ut till en frusen sjö och sova i bilen i 18 minusgrader och fota så länge powerbanken orkar, vilket visade sig vara runt fyra timmar. Tyvärr krånglade fjärrkontrollen, så jag har bara tagit 30-sekundersexponeringar, nästa gång hoppas jag kunna exponera lite längre.

I vilket fall, det blev ett nytt försök på den dubbla stjärnhopen i Perseus och de båda nebulosorna "hjärt- och själnebulosan", eller vad de kan tänkas heta på svenska. IC1805 i alla fall. Sist jag provade var 2015, den bilden går att se här. 

Dueodde fyr

 

Dueodde fyr, Bornholm

Den stora grå

 

Jag har letat många gånger, i många år. Idag sågs vi för första gången, lappugglan och jag.

Än finns det mörka ställen kvar

Jag tog en tur till de ödsliga trakterna väster om Tandsjöborg, mellan Orsa och Sveg, för att titta på en fastighet som finns till salu där. Inga hus, inga lampor, ingen mobiltäckning... Bara en grusväg, sjöar, myrar och träd. Och den mörkaste stjärnhimmel jag sett, åtminstone vad jag kan minnas. 

Vintergatan, med Cassiopeia ungefär i mitten. Rakt till vänster i bild syns Andromedagalaxen, och en bit upp i mitten syns den dubbla stjärnhopen i Perseus.

 

Det gick inte bara att se Vintergatan, den var uppenbar. De mörka partierna i Vintergatan var lätta att se. Det var inga som helst problem att se vanliga Messierobjekt för blotta ögat. Andromedagalaxen, som sedan några år tillbaka inte ens går att se med teleskop från Göteborg, syntes tydligt. Den var till och med så tydlig att man lätt kunde urskilja formen på den! Det har jag aldrig varit med om innan. 

Runt halv sju på morgonenkörde det förbi en annan bil på grusvägen, och sedan en till vid nio-tiden. I övrigt var jag ensam, med närmsta by ungefär en mil bort.

 

Även solen har sina fläckar

 

Det har varit mycket solaktivitet på sistone.