"Vad ljusa de är" tänkte jag när jag i dag skrämde upp ett par duvor som satt ovanför vägen i ett träd. "...och vad långsamt de flyger". Just när jag kom på att det nog inte alls var några duvor hade de försvunnit. Trots att jag visste exakt vilket träd de satt i tog det flera minuter innan jag såg dem igen, och jag hann nätt och jämnt knäppa av några bilder innan de flaxade bort i grönskan igen. På vägen tillbaka såg jag hur en stor grå klump satt på en gren högt uppe i ett träd och stirrade på mig.
 |
| Kattuggleunge på Skärkäll i Bottna, Bohuslän. |
 |
| Troll i trädet. |
 |
| Av erfarenhet kan jag avslöja att kattuggleungar brukar vara lättare att fotografera innan de lärt sig att flyga. |
 |
| Relativt vaksam förälder. |
Så söta de är, och härligt med en lyckad föryngring! :D Roligt att se en video också.
SvaraRaderaTack! Det var rätt oväntat också, jag gick och kollade efter en berguv som skulle ha setts till där så jag var inte alls beredd på det (det var antagligen bara en av föräldrarna som var ovanligt stor för att vara kattuggla).
Radera