Men vad som är mest speciellt är just att det är en ristning och en målning på samma vägg. Åsikterna går isär om huruvida hällristningarna var ifyllda eller inte, och det här kan ge en indikation på att de inte var det eftersom det inte finns någon färg i ristningen medan målningen bevarats. En guide på Vitlycke museum framförde det som ett av de bästa argumenten mot att ristningarna brukade målas, men även att det vore lite märkligt att ägna så mycket tid åt att knacka in figurer i berget för att sedan måla dem. Det vore enklare att i så fall bara måla. Vidare blir berget nästan lysande vitt där man knackat, och det kan kvarstå under väldigt lång tid.
Av en slump hade vi turen att träffa på en herre från just Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar vid en annan häll, och förutom att ge oss en vägbeskrivning utan vilken vi aldrig hittat hällmålningen gav han oss ett antal motargument. Bland annat hade han gjort experiment med att knacka i sten och se hur länge den vita "färgen" kvarstod, och det var i de fallen bara runt 6-7 år. Att det vore onödigt att knacka in figurer för att sedan fylla i dem kan man tycka, men samtidigt vet man med säkerhet att de något modernare runorna brukade färgläggas på runstenarna. Kanske kommer det i framtiden ett avgörande bevis för att hällristningar var ifyllda, men så länge det inte gör det förblir det nog en öppen fråga (för det är nog omöjligt att bevisa att de inte var det). Det vore ju tråkigt om man visste allt.
Hällristningen till vänster i bild är delvis övermålad av den något otydliga rödaktiga hällmålningen som syns till höger i bild. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar