Slumpat blogginlägg

söndag 1 december 2019

Plejaderna igen

Femminutersexponeringar är kanske i längsta laget utan autoguider, så jag kunde bara använda en dryg tredjedel av exponeringarna. Sedan blev det knas i stackningen, men det löste sig efter många timmar. Det blev en ok bild till slut.

Plejaderna (M45)

lördag 30 november 2019

Äntligen stjärnklart!

Tio soltimmar hade vi haft i november, läste jag. Antalet stjärnklara nätter har varit ännu mer sällsynta, men så inatt kom den första natten under hela hösten som jag kunnat använda teleskopet. Och natten till ära var det inte bara molnfritt utan även månfritt! Perfekt för DSO-foto med andra ord.

Nu när nätterna är så långa hinner man dessutom exponera ganska länge, igår hann jag både med bilderna på Andromedagalaxen och Orionnebulosan som är på cirka fyra timmar vardera. Som om inte det vore nog är det en lika fin natt ute nu, och i väntan på att Plejaderna som blir nattens huvudobjekt skulle gå upp testade jag ett för mig nytt objekt i form av North America Nebula. Eftersom temperaturen är ungefär densamma som igår har jag kunnat återanvända mina darkframes, vilket sparar mycket tid. Men till Plejaderna stackar jag femminutersexponeringar (de här är en- eller tvåminutare) plus att temperaturen sjunkit ytterligare nu till åtta minusgrader mot förra nattens sex grader, så det blir till att gå upp och springa ut och sätta dit linslocket inatt...

Andromedagalaxen (M31) har jag fotograferat många gånger förr, senast för drygt ett år sedan. Den gången hade jag lite hög förstoring, men nu har jag piggybackat med 500mm teleobjektiv och det blev alldeles lagom.

North America Nebula (NGC 7000), ett för mig nytt objekt. Jag gissar att den fått sitt namn av att den till formen påminner om Nordamerika (norr till vänster).

Orionnebulosan (M42), kanske den bästa nebulosan av alla.

söndag 3 november 2019

Ett år med Reolink

För ganska exakt ett år sedan satte jag upp två stycken portabla övervakningskameror på landet. Att jag valde den modellen som jag gjorde (Reolink Argus 2) var för att den har kombinationen av att dels ha en starlightsensor som fungerar även i mörkret (vid goda förhållanden kan jag se stjärnor ner till i alla fall magnitud 2,5) kombinerat med en rörelsedeckare i passiv infraröd, och dels att den är helt trådlös, både gällande nät och strömförsörjning.

Med andra ord har jag ett par batteridrivna kameror som kan laddas med solpaneler, som ser i mörkret och känner av när något varmblodigt passerar, och då via husets wifi kan skicka en notis till min telefon. Förutom som ren övervakningskamera är den helt perfekt att ha som viltkamera, för att se vad som passerar på tomten. Eftersom den är helt trådlös går den att placera i princip var som helst, och är lätt att flytta på.

Rådjur i gryningen. Stillbild ur filmen som ligger längst ner i inlägget.
Man kan också ställa kameran på kattvinden för att se var det är som mössen tar sig in någonstans.

Jag hade en förhoppning av att kunna se lite rådjur, katter och kanske någon räv som jag sett spår av i snön ibland. Det gick över förväntan, och nu efter ett år har jag räknat till runt 25 olika arter, innefattande insekter, amfibier, fåglar och däggdjur. En del har varit mer oväntade än andra, så till exempel bosatte sig en iller i komposten under några veckor i vintras, en älg stack in huvudet på tomten en natt, och antalet olika katter har varit långt fler än vad jag räknat med. Några arter saknar jag fortfarande, såsom kattugglan som häckat i holken tre gånger förr men nu har lyst med sin frånvaro hela året, och de vanligen så vanliga hararna har inte heller synts till över huvud taget. Kanske kommer de tillbaka till nästa år.

När jag upptäckte att någon grävt en grop i komposten flyttade jag dit en kamera för att se vem det var. Åsikterna går isär kring huruvida den ska heta Illimar eller Glenn, men eftersom jag är göteborgare väljer jag att kalla den för Glenn Iller.

Räv i fullmåne. Kameran är också utrustad med IR-lysdioder (som går att stänga av om man vill), men tyvärr lyser de även till viss del i synligt ljus. Det gör att många av djuren reagerar på kameran, antingen genom att bli skrämda eller som här nyfikna.
Det har också varit roligt att se beteenden som kan vara svåra att se på nära håll annars, som hur mycket nötskrikorna tjattrar med varandra när de äter, eller ibland spontant får för sig att imitera en ormvråk. Men framförallt är det väldigt spännande när det surrar till i mobilen, och man inte vet vad det är som utlöst larmet. Så sent som i morse fick jag ännu en överraskning, då en mård nosade på kameran för att sedan snika iväg över gärdsgården ut i skogen. Den ligger sist i filmen nedan, som är ett litet urval i kronologisk ordning över vad som passerat på tomten i Ljurhalla sedan november 2018.

onsdag 17 juli 2019

Partiell månförmörkelse

Jag fotade handhållet så bilderna blev rätt brusiga.

Den halvt förmörkade månen har sällskap av Saturnus (till höger) och rymdstationen ISS (ovanför Saturnus).

måndag 8 juli 2019

Skottland

De har fina gamla slott, och mer eller mindre oförstörda rinnande vattendrag. I övrigt undrar jag folk refererar till när de går loss om vilken storslagen natur det är i Skottland, jag upplevde mest ett backigt kalhygge och vad som kanske kan vara Europas värsta trafikanter.


lördag 13 april 2019

Nystart

Det har knappt blivit något fotograferande alls i vinter, och därmed inte heller något bloggande. Nu är förhoppningen att den trenden ska kunna vända. Den här bilden från inatt på den kommande månskäran får därför symbolisera en nystart.