Februarinatt

M51

Malströmsgalaxen M51a med dess satellitgalax M51b.

Poledance

Korpen

Mizar och Alcor

I handtaget på Karlavagnen ligger stjärnorna Mizar och Alcor. Båda av dem är dubbelstjärnor, och de båda stjärnorna Mizar A och B är i sin tur dubbelstjärnor även de. Med andra ord bildar Mizar och Alcor ett sextupelsystem.

Mizar och Alcor kan urskiljas för blotta ögat, och har ibland använts som ett sätt att testa synen. Själv brukar jag använda dem som markör för ljusföroreningar.

Mizar och Alcor ligger ungefär ett fjärdedels ljusår ifrån varandra, och det är inte helt avgjort ifall de är en "riktig" dubbelstjärna eller bara en optisk sådan.

Alnitak

Orion är som de flesta redan vet den ultimata stjärnbilden. Här kan man se alltifrån gamla stjärnor som ligger på sin dödsbädd till nyfödda stjärnor i M42, en stjärnornas barnkammare. Det finns stjärnor i hela spektrat från röda till blå, stora till små, varma till svala. Här är den vänstraste stjärnan i Orions bälte, Alnitak, vilken är en blå superjätte i ett trippelstjärnesystem. Den lyser ungefär 20 000 gånger starkare än vår sol, och om solen var stor som en fotboll skulle Alnitak ha en diameter på ungefär 14 meter. Ovanför Alnitak syns nebulosan NGC 2024 (Flame nebula), och en bit nedanför till vänster kan man skönja hästhuvudnebulosan.

Då bilden är ganska kraftigt vinjetterad är det en blandning av brus och nebulositet i mitten av bilden. NGC 2024 syns dock tydligt ovanför Alnitak (den starkaste stjärnan), och man kan se konturerna av hästhuvudnebulosan nedanför stjärnan HP 26816 som ligger till vänster om Alnitak. Även den är omgiven av nebulositet.

På lyktstolpen

Tornfalk på Hisingen