Emma Jacobssons trappor

Ett tag försökte jag gå runt och fota dåliga exempel på utomhusbelysning ur ett ljusföroreningsperspektiv, men insåg snart att jag i så fall inte skulle hinna med så mycket annat i livet. Goda exempel är däremot betydligt mer sparsamma, men de finns de också.

Så är till exempel den här trappan mellan Chalmers och Landala Egnahem i Göteborg ett ypperligt exempel på när någon gjort rätt, och satt lamporna på undersidan av räcket. Jag kan intyga att det var en tämligen behaglig trappa att vandra ner för i mörkret, sånär som på den fruktansvärda klotlampan längst ner som bländade och förstörde såväl upplevelsen som mörkerséendet. Men den övre biten såg man lika bra som i fullt dagsljus, och med minimal påverkan på natthimlen.

Att minimera ljusföroreningar är enkelt, men ovanligt. Förhoppningsvis blir den här sortens belysning vanligare i framtiden.

Trappan har för övrigt blivit namngiven efter Emma Jacobsson, doktor i botanik och landshövdingefru som var med och skapade Bohus Stickning. Hon bodde i Landala Egnahem, inte långt från trappan på bilden.

Vitfågel

 

Crescentnebulosan

Den var svårare att fota än vad jag hade räknat med, jag hade kanske hoppats på att få med lite mer detaljer. Men det är en fin nebulosa ändå!

Svanen

Leda, hustru till kung Tyndareus, badade i en damm. Föga förvånande när det kommer till grekisk mytologi handlar resten av myten om hur Zeus fick syn på henne och i vanlig ordning förvandlade sig till ett djur (i det här fallet en svan) för att lura till sig en intim stund med henne. För att minnas sin erövring placerade han sedan en svan på himlen. 

Svanen är en av de mer framträdande stjärnbilderna under sommarhalvåret.

I likhet med Cassiopeja har stjärnbilden tolkats på olika vis i olika kulturer, och Vintergatan går även genom Svanen. Därför är Svanen också förknippad med en rad andra intressanta objekt, bland annat Hantelnebulosan, Slöjnebulosan, Nordamerikanebulosan och den uppmärksammade variabla stjärnan Tabby's stjärna. 

Samma bild som ovan fast med Svanen utmärkt. Till skillnad från många andra stjärnbilder så ser den  här med lite fantasi faktiskt ut som det som namnet beskriver.

W

På våra breddgrader syns den året runt, stjärnbilden som ser ut som ett stort "W". Samerna har tolkat den som ett älghorn, i delar av arabvärlden har man sett en hand, och i kinesisk mytologi har man inte kopplat ihop de fem stjärnorna till någon egen stjärnbild alls. I vår västerländska kultur har stjärnbilden fått namn efter Cassiopeja, som enligt myten skröt om att hennes dotter Andromeda var vackrare än alla andra, så till den milda grad att Poseidon blev vred och satte fast henne uppe på himlen. 

Vintergatan går rakt igenom Cassiopeja, varför det lätt blir lite plottrigt när man fotograferar den.

 

Att just den här myten hänger ihop med stjärnbilden ifråga har nog inte så mycket att göra med att Cassiopeja skulle vara formad som ett W, som det faktum att stjärnbilden ligger nära den norra himmelspolen. Det innebär att den ser ut att åka runt polstjärnan under natten, och enligt myten var detta ett straff för Cassiopeja; hon fick hänga upp och ner halva tiden. 

Kopplingen till polstjärnan är central även i den samiska mytologin, där den ses som pelaren som håller upp himlavalvet. Älgen (Cassiopeja är hornen, Perseus frambenen och Andromeda bakdelen) jagas av en jägare med pilbåge (Karlavagnen, på andra sidan polstjärnan), men eftersom jägaren inte vill skjuta ner himmelspelaren så missar den hela tiden, och jakten fortgår natt efter natt. I samisk kultur ingår även andra stjärnbilder i samma myt (till exempel är Plejaderna en flock med hundar som driver älgen), medan de tenderar att vara mer separata historier i grekisk/romersk mytologi.

Samma bild som ovan fast med W:et utmärkt.

 

För den som vill veta mer om stjärnhimlen och hur den tolkats i olika kulturer kan jag varmt rekommendera kursen "Etnoastronomi" vid Göteborgs universitet.

Mellan fula, gula moln

 

En perseid skymtar mellan de av artificiell belysning upplysta molnen.

I eftermiddagsljuset

Kometen är kommen!

Väntans tid är över! Jag kan inte minnas att det varit en enda komet synlig för blotta ögat här sedan 1990-talet. En del verkade lovande men flög för nära solen, andra blossade aldrig upp ordentligt. Men nu finns det äntligen en fin komet för allmän beskådan på det norra himlavalvet.

Den är inte så värst iögonfallande i början, men ju mörkare det blir desto tydligare framträder den.

Den syns under hela natten i norr, och ligger drygt tio grader över horisonten. Så man måste inte vara uppe på något berg för att se den.

Kometen Neowise, vars fullständiga namn är "C/2020 F3 (Neowise)", lyser ungefär så starkt som de starkast lysande stjärnorna på himlen.

I väntan på kometen

Förväntningarna var höga, men molnen ville inte skingra sig. Sen kom åskan, och vi gick ner från berget igen. Kanske blir det bättre nästa natt.

Kometen C/2020 F3 Neowise har nu en magnitud på 1,3 ungefär, alltså fullt synligt för blotta ögat.

Makaonfjäril

Inte makaron, makaon. Tydligen kommer namnet av Machaon, som ledde en grekisk armé i trojanska kriget. Om det finns någon djupare tanke bakom namnet förtäljer inte historien, åtminstone inte vad jag kan hitta på Wikipedia. Kanske såg han ut som en fjäril, vad vet jag.

Makaonfjäril (Papilio machaon) på en syrénbuske (Syringa vulgaris).

Gaphals

Slenderman

Malströmsgalaxen

M51 (a.k.a. "Malströmsgaxen" a.k.a. "Whirlpool Galaxy" a.k.a. "Den stora galaxen som äter den lilla galaxen"). Avstånd till Tellus: ca 25-45 miljoner ljusår.

Trippelt upp

Jag var lite tveksam till att ladda upp den här bilden först, eftersom jag redan tagit en bild på Leotripletten tidigare. Men nu ser jag ju hur kass den gamla bilden var, så här kommer således min nya och lite bättre bild på ovan nämnda ansamling av galaxer.

Trots att galaxerna på bilden innehåller hundratals miljarder stjärnor, får de ändå alla plats i hälen på stjärnbilden Lejonets högra baktass. Då får man en känsla av hur stora tassar lejon kan ha.

Galaxerna M65, M66 och NGC 3628 bildar tillsammans Leotripletten. Den starka stjärnan har det iögonfallande namnet HIP55262 (även känd som SAO99552 eller HD98388).

M3

M3 a.k.a. NGC 5272, är en klotformig stjärnhop med cirka en halv miljon stjärnor. Avstånd till Tellus: 34 000 ljusår.

Stor och mellanstor

Den vårdande plasten

Vindsnurregalaxen

M101, även kallad Pinwheel Galaxy eller Vindsnurregalaxen på svenska, upptäcktes den 27 mars 1781. Den här bilden togs på dagen 239 år senare. Dock ser den likadan ut för både oss och dess upptäckare Pierre Méchain, eftersom galaxer rör sig på andra tidsskalor än vad vi gör. Faktiskt ser vi inte ens hur den ser ut just nu, utan som den såg ut för för ungefär 21 miljoner år sedan. Detta eftersom den ligger 21 miljoner ljusår bort från oss, och att ljuset som vi ser därför startade sin resa för 21 miljoner år sedan. Här skulle kanske Einstein invända något om att det vi och eventuella invånare i Vinsnurregalaxen skulle uppfatta som "samtida" kan skilja sig åt och att vi i en bemärkelse därför visst ser galaxen som den ser ut just nu - på grund av relativitetsteori och sånt - men det får behandlas i ett annat inlägg. Eller inte alls.

M101 ligger ca 21 ljusår från oss, men är ändå förhållandevis lätt att hitta i närheten av Karlavagnen.

Kometen kommer!

Med lite tur kan kometen C/2019 Y4 Atlas bli synlig för blotta ögat inom några veckor.

Att stjärnorna ser så suddiga ut är för att kometen hinner röra sig en bit på himlen medan man fotograferar.

Jellyfish Nebula

Bra väder och seeing, kallt och klart och ingen störande måne. Men så var det det där med Musk och hans jävla Starlink-projekt... Jag försökte fota området kring Alnitak först men det var omöjligt på grund av alla satelliter, det gick inte att exponera en minut ens. Borta vid Tvillingarna var det lugnare, där hittade jag IC 443 a.k.a. "Jellyfish Nebula", som jag inte fotograferat tidigare.

IC 443 är en supernovarest som uppskattas vara någonstans mellan 3 000 och 30 000 år. Avstånd till Tellus: ca 5 000 ljusår.

Landskapsdjur del 3: Trana i Västergötland

Förutom att vara Västergötlands landskapdjur är tranan också ett tidigt vårtecken. Nu är de tillbaka.

Trana vid Ljurs damm i Västergötland.

Landskapsdjur del 2: Bäver i Ångermanland
Landskapsdjur del 1: Knubbsäl i Bohuslän

Hemma igen

Efter en tids frånvaro bor det nu ugglor i holken igen.

Zombie jagar blåmes

...det gick sådär.

Bode och cigarren

Bodes galax är i motsats till vad man skulle kunna tro inte uppkallad efter den skandalomsusade könsrockslegendaren Johnny Bode, utan efter astronomen Johann Elert Bode som upptäckte galaxen på nyårsafton 1774. Kompanjonen Cigarrgalaxen, som upptäcktes samtidigt, har fått sitt namn av att den har formen av en cigarr. Charles Messier katalogiserade dem båda som M81 och M82. Jag tog en något sämre bild på samma objekt i februari 2017.

M81 och M82 fotograferade 4-5 januari 2020.