Ekorrar

Ekorre efter mörkrets inbrott.

Min plan var enkel. Ställ kameran med vidvinkelobjektiv på ett lågt stativ, ställ ett större stativ ovanpå och fäst där en kartong fylld med fågelmat, rigga sedan kamerafällan så att IR-strålen går i överkanten av bild och vänta på att en fågel flyger förbi. Avnjut sedan resultatet av en närbild på en fågel i flykt tagen med vidvinkel.

Verkligheten ville annorlunda. Eller rättare sagt ekorren ville annorlunda, och klättrade upp till kartongen och mölade i sig all mat utan att ens komma i närheten av IR-sensorn. Jag planerade om och riggade kamerafällan över en björkstock istället och lade fågelmaten på var sin sida om den för att få bilder på ekorren istället.

Ekorrungarna har nu blivit så stora att de är svåra att skilja från föräldrarna.

Beskär man bilden i underkant blir kompositionen lite intressantare.

Nackdelen med fotofällor är att man inte kan komponera annat än bakgrunden i bilden. Men med dagens kameror har man betydligt fler megapixlar än man behöver, och kan således beskära bilderna i efterhand och göra dem åtminstone lite mer spännande.

Även nötväckan fastnade på några bilder.

I vanlig ordning gör djuren allt de kan för att inte fastna på bild. Som att till exempel sätta sig ovanpå IR-sensorn och äta. Längst ner i bild sitter sändaren, och till vänster i bild har jag kameran och en blixt på ett stativ. Pappbitarna har jag satt över för att skydda mot eventuellt regnstänk och fågelskit. Och, uppenbarligen, ekorrar.